Sofia

Såhär på tisdagskvällen tänkte jag att det passar bra att skriva ett litet inlägg om min fina fina syster Hanna!

Jag träffade Hanna första dagen i Kärrtorps Gymnasium, första gången jag såg henne var när hon kom in för sent i klassrummet. Fast det kommer jag inte ihåg. I början av terminen lade jag inte märke till henne så mycket, det var typ i november-december som vi blev vänner på riktigt. Nu känns det som om vi har värit vänner hur länge som helst. Det är konstigt hur någon kan komma in i ens liv och lämna så stora avtryck så att man skulle bli helt förkrossad om den försvann. Det är så det är med Hanna.

Hon är en vän som jag vill ha hela mitt liv, jag kan verkligen tänka mig oss två när vi är gamla och rynkiga och sitter och stickar tillsammans!

Det allra bästa med Hanna är att hon alltid får mig att bli glad. Även när jag känner mig nere (som idag på bilden) så hjälper hon mig att hålla kvar leendet på läpparna. Jag kan inte tänka mig skolan utan henne! Det vore verkligen inte lika roligt. Särskilt inte franskalektionerna. Så många internskämt vi har, helt galet! Det får mig nästan att vilja läsa franska även nästa år!

Tänkte att jag ska göra en liten positiv-negativ- lista om min syster!

Vi börjar med det svåraste!
Negativt:

-Det är ganska svårt att vara allvarlig och seriös med henne, haha! (måste inte vara negativt!)
-Lite dålig på att planera sin tid. Måste nog lära sig att vara mer ordningssam av mig!
-Inte bra på att smöra för lärarna!

Nu blir det lätt!
Positiv:
-En riktig glädjespridare! Får mig alltid att bli glad!
-Den bästa någonsin att smsa med!
-Bästa humorn!
-Ärlig, säger vad hon tycker
-Lätt att prata med
-Underbart vacker, både på utsidan och på insidan!
-Min bästa syster!
osv. osv...

Hanna är en vän som jag är otroligt glad att jag har, jag vill aldrig förlora henne. Hon är så snäll, rolig och underbar! Älskar dig syster!



Kram på dig, finaste!

/Sofia